Utdrag av domboken, hållen vid Fjäre Häradsrätts särskilda sammanträde å hemmanet Grisebo n:r 1 i Älvsåkers socken den 28 november 1918.

N:r 1. Till Domhavanden hade den 9 augusti 1918 av folkskolläraren Alfred Jonell i Älvsåker ingivits dessa handlingar

” Till  Herr Domhavanden i Fjäre Härad,

  Häradshövdingen m. m. C. R. Å b e r g

                                                   K u n g s b a c k a.

Över Djursjöbäcken, som bildar utloppet från Djursjön, I Älvsåkerssocken, Fjäre härad och Hallands län, har av ålder funnits två dammar, en vid Djursjön för regleringen av vattenbehållningen i sjön samt en längre fram i bäcken, på klipporna strax ovanför det stupfall, som bäcken här bildar och som av ålder brukats för drivande av ett antal, vissa byalag tillhöriga kvarnar. Båda dammarna äro av samfälld natur.

För att på ett mera rationellt sätt kunna utnyttja och tillvarataga kraften från det i sjön samlade vattnet ha samtliga delägare enats om att bygga en ny damm nere vid stupfallet, med båda landfästena belägna på mark hörande dels till det samfälllda kvarnutmålet därstädest, dels, å ömse sidor om kvartutmålet, till ½ mtl. N:o 1 Grisebo litt, C, i Älvsåkers socken, Fjäre härad och Hallands län.

På egna och övriga delägares vägnar får undertecknad därför härmed vördsamt anhålla om sådan syn å platsen, som omförmäldes i Kungl. Förordningen den 30 Dec.1880 om jordägares rätt över vattnet å hans grund.

                                  Anneberg den 2 Augusti 1918.

                                  Walfrid  Bengtson.

                 Ägare av ¼  mtl. N:o 1 Kyrkotorp.”

Folkskolläraren Alfr. Jonell i Älvsåker befullmäktigas härmed att hos Domaren i Fjäre härads tingslag ingiva ansökan från mig om förrättande av häradssyn i och för elektrifierande av Djursjöbäckens kvarfall vid Grisebo i Älvsåkers socken.

                                  Kyrkotorp, Älvsåker den 3 augusti 1918.

                                  Walfrid Bengtson.

                                  Bevittnas av :

Adolf Andersson.                                                  Oscar Pettersson.”

Domhavanden hade i anledning härav jämlikt 10 § i Kungl. Förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet å hans grund utsatt saken till syn å stället denna dag. Om vilken syn kungörelse den 10 november 1918 upplästs i  Älvsåkers och Lindome socknars kyrkor.

Då målet företogs till behandling, därvid Rätten sammanträdde å hemmanet Grisebo n:r 1 hos nämndemannen Hans Eriksson därstädes, inställde sig sökanden Valfrid Bengtsson personligen.

Folkskolläraren Alfred Jonell företrädde och ingav en så lydande handling:

”Att Kungl. Patent och Registreringsverket denna dag beviljat registrering för Älvsåkers Kraftaktiebolag, därvid i registret antecknats, att styrelsen, som har sitt säte i Älvsåkers socken av Hallands län, utgöres av lantbrukaren Hans Eriksson i Grisebo, och Vimar Hellström i Lerberg, lantbrukaren Oskar Pettersson och folkskolläraren Alfred Jonell, båda i Kyrkotorp, samt Albert Karlsson i Älvsåkersby, allt i Älvsåkers socken, med lantbrukaren Oskar Hansson i Älvsåkersby och Adolf Andersson i Fjällebo nämnda socken till suppleanter, och att firman tecknas förutom av styrelse av envar utav styrelsens ordinarie ledamöter och suppleanter, det varder härmed till bevis meddelat. Stockholm den 25 november 1918.

                                  Ex officio:

                                  Gustaf Eklund.

                                  (stämpel).“

Samtliga de i den av Jonell företedda handlingen såsom styrelseledamöter upptagna personer voro vid Rätten tillstädes.

Det upplystes, att alla delägare i de gamla kvarnarna överlåtit sin rätt beträffande vatten och utmål å det nybildade bolaget samt att bolaget jämväl förvärvat rätt till den övriga jord, som för den nya dammanläggningen vore erforderlig.

Ledamöterna i bolagets styrelse förklarade, att bolaget förenade sig med Valfrid Bengtsson i dennes ansökan om ifrågavarande syn.

Valfrid Bengtsson sade sig vid ovan upptagna förhållanden sakna anledning att vidare tala i målet samt överlät åt bolaget att ensamt däri föra talan såsom sökande.

Styrelseledamöterna hade ej något att häremot erinra och lät häradsrätten härvid bero.

Såsom sakägare anmälde sig vidare nämndemannen Hans Eriksson såsom ägare av 19/56 mantal Grisebo n:r 1, Martin Herman Bengtson såsom ägare av 1/2 mantal samma hemman, enkan Anna Nilsson såsom ägare av 53/768 mantal Ramberg n:r 1, Alfred Johansson såsom ägare av 17/96 mantal sistnämnda hemman, samt för Anders Perssons sterbhus, som ägde 377/768 mantal Ramberg n:r 1, änkan Selma Augusta Persson och Oskar Karlsson i  Alafors n:r 1, den sistnämnde i egenskap av förmyndare för den avlidnas efterlämnade omyndiga barn.

Dels från företedda handlingar, dels ock enligt vad i Rätten var känt, antecknades, att närvarande sakägare ägde de fasigheter, som här ovan angivits.

Vidare anmälde sig såsom tillstädes biträdande landsfiskalen Karl Nylund för bevakande av talan till tryggande av det allmännas rätt i anseende till företaget enligt länsstyrelsens förordnande den 26 november 1918.

För att såsom sakkunnig Rätten tillhandagå hade efter anmodan inställt sig kaptenen vid Kungl. Väg- och Vattenbyggnadskåren  distriktsingeniören Einar Sahlén.

Styrelseledamöterna antog såsom biträde ingeniören V. E Gagner, som nu jämväl var närvarande.

Beträffande den ifrågasatta nyanläggningen åberopade styrelseledamöterna ett av ingeniören Gagner däröver upprättar förslag med bifogade två bilagor samt två därvid hörande ritningar.

Förslaget med bilagor hade följande lydelse;

”Enligt erhållet uppdrag har undertecknad efter undersökning på platsen verksställt utredning om, samt uppgjort bilaga ”Förslag till Förhöjd Damm över Bäck från Djursjön”, uti Älvsåkers socken, Fjäre härad och Hallands län, samt får, hänvisande till bilaga till nyssnämnda förslag hörande ritningar Pl. 1 och 2, härmed därom angiva följande

                                  U T L Å T A N D E.

Djursjö-bäckens vattensamlingsområde utgöres av så gott som enbart bergsterräng, med mellanliggande trånga sänkor av kärr eller mindre mossar, samt uppgår  i areal  till sammanlagt 575 hektar, därav 75 hektar sjöar. Således netto vattensamlingsområde = 500 hektar. Av sjöarne innehåller Djursjön ensam 73 hektar. Den södra, mindre delen  av denna sjö kallas Lilla Djursjön, och den norra, större delen kallas Stora Djursjön.

Från en punkt ungefär mittpå Lilla Djursjöns östra sida avrann vatten ursprungligen i en smal rännil öster om en liten klipprygg, först ett stycke norrut, böjde sedan av österut, samt utmynnade slutligen i den s.k. kallade Kvarndammens västra den, därvid bildande ett mindre fall, som utnyttjades för ålfiske, vartill utmål här finnes avsatt.

Detta naturliga äldsta avlopp har uppe vid Djursjön av ålder varit avstängt med en damm, - på ritningen benämns ”Gamla regl. Dammen” -, försedd med en lucka för reglering av vattenavloppet från Djursjön, som alltid använts som ”hålldamm” eller reglerings- magasin.

Då emellertid det naturliga avloppet just uppe vid Djursjön var ganska grunt och därför icke medgav mera än omkring 1 meters avtappningsdjup, räknat från Djursjön vattenstånd vid högvatten, så uppsprängdes enl. uppgift på 1890 talet ett nytt och djupare avlopp genom en klippsänka belägen c:a 60 meter norr om det ursprungliga avloppets början, genom och över vilken klippsänka en del av Djursjöns överflödsvatten vid flod till sist brukat taga sig utlopp, -Detta nysprängda avlopp försågs på klippsänkas högsta punkt med en avstängningslucka, - på ritningen benämnd ”Nya regl, dammen” (Pl.1.)

eller ”Nya nuvarande reglerings-öppningen vid Djursjön” (Pl.2)-, för reglering av avtappningen från Djursjön, medan det ursprungliga avloppet vid gamla regleringsdammen helt igensattes medelst en betongmur.

Från den nya regleringsdammen uppränsades och uppsprängdes vidare en 120 m. lång svagt S-formig ränna ner till Kvarndammens västra ända.-

Sedan Djursjöns vatten sålunda kommit ner i Kvarndammen vid dess västra strand, avrinner det åter från dess östra ända och kastar sig, följande en trång bergsskreva, i branta stup ner till den underliggande slätten, där den som en ringlande liten bäck, dock numera rätad på sträckan genom åkermarken, flyter fram för att utmynna i Lill-ån, ett tillflöde till Lindome-ån, vilken senare vid Kungsbacka faller ut i havet.

Även vid Kvardammens östra ända har av ålder funnits en damm för att samla och innehålla vatten, innan det genom en lucka med tillhörande ränna leddes fram till den översta av de gamla husbehovskvarnarna, vilka, var för sig avsatta för vissa hemman, eller byalag, här funnits uppförda, den ene nedanför den andre. Dessa gamla kvarnar äro numera raserade. Genom kvarstående grundmurar eller kvarlämnade gamla kvarnstenar kan man för några av dem ännu bestämma platsen var de legat. Å situationsplanen, Pl. 2, finnas 5 av dessa platser angivna jämte på teckning om vilka byalag de på sin tid tillhört enligt mig på platsen lämnad uppgift. Dammen vid Kvarndammens östra ända har tydligtsvis flera gånger varit ombyggd. Åtminstone synes spår efter ännu 2 st. äldre dammar, som varit belägna c:a 30 – 35 meter innanför eller väster om den nuvarande.

Mellan Kyrketorps och Else (=Älfsåkers) kvarnplatser samt ett stycke nedanför Frebo kvarnplats fanns å vardera stället en gammal kvarnsten. Måhända har även här legat ytterligare ett par kvarnar, fastän säkra uppgifter härom saknas. Protokoller från Elfsåkers sockens utmarks-storskifte 1822-1824, varav utdrag bilägges här nedan som Bil. A., uppräknar nämligen icke mindre än 8 byalag såsom förbehållne till ”fritt begagnande av sin inom skogsbyggdsgränsen varande qarnlägenheter.” Möjligen har en eller annan av kvarnarne varit gemensam för två eller flera byalag.-

Vare därmed hur som hälst, så finnas emellertid dessa kvarnar icke längre till, utan sammanlagda faller på sträckan från dammen vid Kvarndammen och ner till ”Else kvarnplats” utnyttjas numera på ett ställe, mitt emot Else gamla kvarnplats, dit vattnet genom en tub från dammen ledes ned till en turbin, som användes för drivande av en kvarn. Alla dessa gamla dammar och kvarnplatser ligga visserligen inom Grisebo skifte, men äro av samfälld natur för alla de i nyssnämnda Elfsåkers storskifte angivna 8 st. byalag, vilket framgår dels av nyssnämnda Bilaga A., dels av § 14 i protokollet (Bil. B.) från 1881 – 1883 års laga skifte å Grisebo med tillhörande karta, varpå även angivits ett kvarn-utmål, som täcker åtminstone fyra av de på samma karta utmärkta kvarnplatserna.

Det är nu de samlade intressenterna i dessa samfällda kvarnar, som ha för avsikt att genom en mera modern anläggning utnyttja kraften ur det samlade fallet samt att genom höjning av Djursjön kunna utöka dennas användbarhet som ”hålldamm” eller regleringsmagasin. För detta ändamål föreslås en ny damm vid Kvarndammens östra ända skola uppföras till en sådan höjd att fallet mellan Kvarndammen och Djursjön även indämmes och utnyttjas för kraftuttagning och så att Djursjöns hittillsvarande högvattenyta på + 34.75 höjes med en halv meter till + 35.25.-

Alla här på ritningen förekommande höjduppgifter hänföra sig till ett nollplan, som tänkes ligga 31.51m. under en vid Kvardammens östra ända, inom kvarnutmålet därstädes belägen, i klippan i form av en triangel uthuggen fixpunkt, som sålunda säges hava höjdläge + 35.51.- Utom denna utgångsfix har jag låtit uthugga ännu två stycken på samma sätt utmärkta fixar, nämligen en strax söder om det nyare avloppets början vid Djursjön, med höjdläge + 34.82, och en på södra sidan av samma avlopp, där det utmynnar i Kvarndammen, vilken sistnämnda fix har höjdläge +35.54.- Fixarnes belägenhet synes f. ö. å ritningarne.

Djursjöns och Kvarndammens vattenytor skulle genom den föreslagna nya dammen kunna uppdämmas till lika höjd, på samma gång som regleringen av Djursjöns högsta uppdämningen framflyttades från ”Nya nuvarande reglerings-öppningen ” vid Djursjön till den föreslagna nya dammen, som för detta ändamål skulle förenas med en flodlucka av 0.6 meters fri bredd och med tröskeln 0.8m. under föreslagna högsta uppdämningshöjden + 35.25.

För att möjliggöra starkare reglering nedåt av Djursjön  skulle nuvarande avloppet mellan Djursjön och Kvarndammen uppsprängas och fördjupas i erforderlig grad.-

Flera äldre, med platsens förhållanden väl bekanta personer ha på platsen utpekat den höjd till vilken Djursjöns vatten av ålder brukat stiga och ha därom uttalat sig att ”när sjön var full, stod vattnet så högt att det rann fritt över bergkammen vid Djursjöns östra sida, där nya avloppet sedan utsprängdes, och i så tillräcklig mängd att vi kunde mala på våra nedanför belägna kvarnar utan att vi behövde draga luckan i det gamla dämmet”. Den utpekade höjden har jag låtit avväga och befanns den hava höjden + 34,75, vilket således skulle utmärka Djursjöns hävdvunna högvattenshöjd.- Denna höjdsiffra stämmer utmärkt väl övarens med de ovanligt tydliga högvattensränderna å klipporna kring Djursjöns stränder.

Som nämnts föreslårs emellertid att högsta uppdämningshöjden skulle ökas med 0,5 meter till höjden + 35,25, vilken uppdämningsyta skulle  sträcka sig även över Kvarndammen fram till den föreslagna nya dammen. – Härigenom sättes all den mark under vatten, som befinner sig mellan Kvarndammens strandlinje och nivåkurvan för höjden + 35.25. Detta för Kvarndammens vidkommande och för terrängen mellan Kvarndammen och Djursjön. – Denna mark består dels av bergslänt, dels av dålig, nästan tömd torvmosse, samt dels av stening kärrmark, allt av föga värde. Arealerna angivas här nedan, och ha uträknats i förhållande till nuvarande strandlinien, vilken icke fullt sammanfaller med strandlinien enligt äldre skifteskartor. Den äldre strandkonturen har såväl kring Kvarndammen som kring Djursjön genom vattenskvalp och kreaturstamp på sina ställen avsevärt deformerats.

Kring Djursjön blir det marken mellan nivåkurvorna +34.75 och + 35.25 som ytterligare kommer att dränkas. Med undantag för delar av Sjöbo skiftade mosse, Rambergs mosse och mosse till Lerberg litt.Gf utgöres den dränkta arealen av absolut värdelös mark såsom kala klippor, stening sand eller mosse, som på grund av vanligt rådande vattenstånd redan förut är halvdränkt eller omöjlig att avdika.

Mossen till Lerberg litt. Gd, Djursjö mosse och större delen av Rambergs mosse är sålunda dränkt redan vid Djursjöns vanliga högvattenfyllning till + 34.75.-

I Stora Djursjöns nordöstra ända går den ökade uppdämningen ett kortare stycke upp på en ”vattengata” för Hellesåker, men som även denna terräng utgöres av stenig värdelös mark har jag icke ansett nödigt uppmäta dessa areal. – Vattengatan blir ju lika eller ännu bättre användbar för sitt ändamål efter den högre uppdämningen.

Ehuruväl ingen del av den mak, som beröres, utgöres av odlingsbar jord har jag dock å marken inmätt och med röd linie å ritningen angivit en kurva för fullständig torrläggning till 1,2 meters djup ovanför högsta uppdämningshöjden, där denna kurva innesluter mark av åtminstone något värde. – Arealen för markskada har å dessa ställen räknats från nuvarande strand eller från hävdvunnen dämningshöjd till torrläggningskurvan.

Markskadorna ha sammanförts i nedanstående

                                 Tablå över markskador.

Kurvan  för den begärda höjda uppdämningen går visserligen något litet in även på Grisebo litt A b (0.004hektar) och B b (0.020 hektar) men som marken är värdelös och arealerna f. ö. så försvinnande små har jag icke aktat nödigt upptaga dem i tablån.-

Dessutom dränktes delar av de samfällda utmålen för ålfiske och kvarn, men som ålfisket i alla fall får lösas och den nya uppdämningen skulle ske för gemensamt bästa, har jag icke heller uppmätt eller värderat dessa små arealer.

Ålfisket vid Kvarndammens västra ända blir förstört genom den föreslagna uppdämningen, och måste därför lösas. Samtliga delägare i N:o 1 Grisebo ha av ålder innehaft två st, inom N :o 1 Grisebo belägna, skattlagda krono-ålfisken Djursjöfisket (varom nu är fråga) samt ålfisket i Lill-ån, för vilka årlig ränta av samtliga åboarne erlägges.-Ålfiskena äro i jordregistret upptagna som en särskild lägenhet under beteckningen N:o 2 Grisebo. – Den ärliga räntan uppgår

till sammanlagt Kr 3,25 för samtliga åboar i Grisebo. –Kapitaliserat efter 6 % blir räntans kapitalvärde = Kr. 54.

Sammanlagda värdet av skada å mark och fiske uppgår sålunda

Till …………………………………..kronor.

                            -----------------------------------

Djursjöbäckens vattensamlingsområde, uppmätt på generalstabens top. Kartblad, uppgår som förut nämnts till 575 hektar, därav 75 hektar sjöar; således netto vattensamlingsområde = 500 hektar.

Avrinningen torde kunna uppskattas till;

Dammen avses att bygga enl. sektionen å Pl. 2 av granit i cementbruk eller av beton, klädd med granit på alla för strömmande vatten utsatta ytor.

För avbördandet av överflödsvatten anbringas i dammen en flodlucka av 0.6 m. bredd  och med tröskeln 0.8 m. under högsta uppdämningshöjden. – Enligt formeln för fritt överfall kan genom en sådan lucka, fullt dragen, framsläppas 0,760 sek/km. eller 25% mera än högst beräknade except. högvattensmängden.

Från dammen ledes vattnet genom en tub ner till kraftstationen, som bygges ungefär på nuvarande kvarnens plats.

Nedom kraftstationen uppränsas avloppet så som profilen utvisar, varvid sidorna, där så erfordras, beklädas med stödmur av sten, för att undvika att upptaga större areal än som vid laga skifte avsatts till avloppskanalen. – Där stödmur icke användes läggas avloppskanalens sidor i lutningen 1 på 1.5.-

Avloppskanalen utföres lämpligen med en bottenbredd av 0.5m. och med en bottenlutning av 1 på 1000.-

Genom uppränsningen sänkes nedre vattenytan till höjden +9,80, medan den övre vattenytan genom dammen höjes till +35,25.-

Fallhöjden blir således 25,45m,.

                                      ___________________________

Sjöarnes regleringsmagasin har en area av c:a 750000kv. meter. På 1 meters regleringsdjup innehåller sålunda magasinet 50000 kbm. vatten, vilken vattenmängd, tappad med 0.3 kbm. i sekunden räcker i 2500000 sekunder ≈ 29 dygn.-

Om man endast tappar under 8 av dygnets timmar räcker denna vattenmängd sålunda i 3 x 29 ≈ 87 st. 8-timmars dagar, endast med magasinets vattenförråd. Utdrygad med inustriela medelvattentillrinningen under samma tid räcker magasinet ytterligare i 17 st. 8 timmars gång pr. dygn.-

För belysning under den mörkare årstiden räcker sålunda redan 1 meters tappning av magasinet någorlunda.

Genom att ytterligare tappa 1 meter vinnes ytterligare en lika stor vattentillgång, - o. s. v.

Med 75% effekt på turbinerna blir fallets kraft

Vid    L.V. om 0,015 sek/kbm  = 3,82    hkr.

”        M.V. ”   0,060       ”        = 15,27   ”

”        H. V.”    0,350       ”        =89,08   ”   samt

vid tappning med 0,3       ”        = 76,35  ”

                                      ________________________

Genom att urtappa magasinet med 1,5 – 1,6 meter, kan man sålunda påräkna omkring 75hkr. under i medeltal 8 timmar dagligen under 5 – 6 månader. Denna kraftmängd är tillräcklig för att alstra ström till omkring 2250 st. samtidigt brinnande 25 – ljus – lampor. – statistiken visar emellertid att högst 60 % av hela antalet till ett någorlunda stort belysningsnät anslutna lampor hållas brinnande samtidigt. Följaktligen skulle man kunna låta det abonnerade antalen lampor uppgå till högst 3750.-

För att hålla mig på den säkra sidan räknar jag emellertid endast med ett högsta antal av 2250 st. abonnerade lampor à 6 kr. per år, vilket gör en årlig inkomst av 13500 kronor, varmed efter 10% sammanlagd ränta och amortering kan förräntas ett kapital av 135.000 kronor.- Detta belopp kan sägas motsvara anläggningens bruttovärde i färdigmonterat skick.

Byggnads- och monteringskostnaderna kunna approximativt beräknas sålunda:

Dammbyggnad           Kr.14000.—

Kraftstationsbyggnad          Kr.  5000.—

Tub av trä            Kr   1000.—

Turbin                  Kr  10000.—

Generator ,transformator och

Elektr. Instrumentering Kr 20000.—

                             ---------------

Summa Kostnad Kronor               50000.—

Drages denna kostnads-summa från summan brutto-värde får man ett nettovärde av Kr.  85000.--.

Dessutom tillkommer värdet av vattenkraften under årets övriga 6 – 7 månader, i medeltal 9 – 10 hkr. Även  utan anlitande av i sjömagasinet uppsparat vatten.

Före kriget betalades en ånghästkraft med i medeltal 60 kr. per år, vilket kapitaliserat efter 6% gör ett kapitalvärde av 1000 kr. per hästkraft och år. – På grund av ökade arbetspriser och penningvärdets minskning torde an ånghästkraft

för framtiden icke kunna framställas billigare än till minst dubbla kostnaden mot före kriget. Hästkraftens kapitalvärde torde därför kunna beräknas till mist 2000 kronor. –

Anläggningens summa netto-värde blir då ≈ 95.000 kronor.

Nyttan av anläggningen är således högst betydande mot värdet av skadan, varför något hinder för anläggningens utförande enligt den föreslagna planen icke torde möta.

                    ---------------------------------------------------

Krono-ålfisket är av så ringa betydelse att det enigt uppgift ännu i år lär ha hembjudits åboarne i Grisebo till inlösen för en löjligt ringa penning, Någon ålyngel-ledare torde därför icke heller vara av behovet att föreskriva, i synnerhet som någon dylik icke förefunnits vid de äldre dammbyggnaderna.

                    Halmstad i Juli 1918         

W. E. Gagner J:r.

                                                                                 Bil. A.

AVSKRIFT.

Utdrag af protokoll över Elfsåkers sockens utmarksstorskifte år 1822-1824.

-         - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

                    Den 19 Juni 1822

-         - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Efter någon överläggning stadgades: att med rättighet att gagna Beter uti skogen för skogbohemmanen, Betesgränsen norr om sockenvägen emellan skogsbyggda hemmanen Röshult, Öjersbo, Sjöbo, Salfvebo och Ramberg å ena samt slättbyggds hemmanen å andra sidan blifver uti stora och lilla Djur-sjöar, ifrån lilla Djursjö nabbe närmast strömkärrn i rätt linea till nordvästra hörnet af Båtmanstorpet följande gjerdesgården efter  till sydvestra hörnet och därifrån genaste vägen till Rambergs – Inägor med förbehåll af Ellsa, Kyrkotorp, Lerberg,Grisebo, Fräbo, Bisterkulla, Kyrkasgårda samt Kussereds byemän och hemmansåboer att hädanefter, som hitintills hafva obehindrat grändtsen varande qvarnlägenheter samt att, under qvarning få beta sina kreatur på därintill belägen utmarken emot det att qvarnägarne hålla grind samt ansvara att ohägn därmed icke ordsakas.

-         - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

                            Så vara förlelupit och förrättandet betygar

                    På ämbetets vägnar

                    Jony Schalin

                    Vidimeras

Lösen 1,25                    C. O. F R Ö M A N.

                    Rätt avskrivet intyga:

 W. E. Gagner, J:r                    S. Gagner

                                                                         Bil. B.

AVSKRIFT.

Utdrag

       År 1881 den 31 Oktober kl. 3 eftermid.

Inställde sig undertecknad Kommisionslantmätare i N:r 1 Grisebo i Elfsåkers socken, Fjäre härad och Hallands län, för att enligt bilagda Konungens Befallningshavande i Hallands län förordnande av den 2 sistl. April verkställa hemmansklyfning å laga skiftes grunder å ¼ mantal krono skatte hemmanet

 N:r 1 Grisebo.

-         - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - --  - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

                             § 14.

Uti åtskilliga frågor der delägerna hafva beslutanderätt blef en särskildt upprättad och ingifven så lydande

                             Förening

-         - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - - - - -

                                  Af oskifto afräknas:

-         - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

3/ Qvarnabäcken afräknas från utmarken till den blifvande nya kanalen 8 fot bred i det gamla läget men rätas der så ske kan – likaledes Ängsbäcken.

4/ Qvarndamet å utmarken äfvensom stämmena vid Djursjön tillika med ålfiskena bibehållas samfäldt.Tillika bibehålles rätten till qarnplats okränkt i bäcken nedanför qvarndammet för den eller de personer som möjligen kunna besitta en sådan rättighet Vägen dit i östra sidan af utmarken och öfver Stensbo bibehålles öförändrad.

-         - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - --- -

N:r 1 Grisebo den 5 Maj 1882

Lars Andersson         J. C. Hindriksson

P. S. Persson.           S. C Persson         Petronella Alqvist.

J. E. Mattsson            H. P. Carlsson         M.B. Lindström

V. H. Lindström

Underskrifternas riktighet och erkännande intyga undertecknade Gode män. Som ofvan.

         A. B. H. Andersson         Petter Mattsson.

Lösen 1,25           Vidimeras

                  C. O. F r ö m a n.

Rätt avskrivet intygas:

W.E. Gagner, Jr.         S. Gagner

De båda ritningarna skulle fogas såsom bilagor till detta protokoll.

Styrelseledamöterna yrkade, att ifrågavarande anläggning måtte få utföras i enlighet med nu ingivna förslag och ritningar.

Ingenjör Gagners utlåtande upplästes därefter. Någon anmärkning mot dess innehåll framställdes ej, utan vitsordades detsamma av samtliga närvarande, i den mån därå upptagna förhållanden vore för dem kända.

Angående landfästenas belägenhet vitsordades vad ansökningshandlingen därom innehöll.

Martin Herman Bengtsson förklarade, att han såsom ägare till ett halvt mantal Grisebo nr 1 litt. C ej förde någon  talan om ersättning för mark, som av landfästena upptoges.

Styrelseledamöterna åberopade vidare detta domboksutdrag: ”utdrag af domboken, hållen vid lagtima vårtinget med Fjäre härad å tingstället Skansen den 12 Juli 1918.

N:o 293. Med anhållan om  vittnesförhör för dödsfall skull med Johannes Falk i Hjälmared N:o 3 och Karl Pettersson i Grisebo N:o 1 ingav lantbrukaren Wismar Hellsström i Älvsåker två så lydande attester:

”Undertecknad Johannes Falk N:o 3 Hjälmared, 69 år gammal, får angående vattenuppdämningen i Djursjön under edlig förpliktelse härmed intyg följande:

Liksom övriga delägare i de gamla kvarnarne, som anlagts i utloppet från Djursjön, brukade jag på sin tid förmala min mäld på dessa kvarnar, och är kanske en av dem, som längst hållit på därmed, varför jag väl känner till förhållandena ifråga om den uppdämning, som av ålder brukats i Djursjön för att uppsamla och innehålla vatten, så att intet skulle rinna bort till ingen nytta.

Där det nya i berget utsprängda utloppet från Djursjön nu befinner sig, fanns förr ingen ränna, utan där var då bare en hel bergrygg eller bergkam.

Det gamla och av naturen danade utloppet från sjön var beläget omkring 100 alnar eller 60 meter längre söderut längs sjön, men var avstängt genom en damm av jord och sten försedd med en av en lucka igensatt öppning för vattnets framsläppande, när så erfordrades. När vattnet i

Djursjön efter starka regn började stiga, så öppnades icke denna lucka bara för att hålla sjöns vattenyta nere, utan vattnet fick stiga bäst det ville, tills det rann fritt över nyssnämnda bergskam, så mycket och så länge som där fanns vatten till. Och när sjön var full, stod vattnet så högt att det rann tillräckligt med vatten över sagda berkam för att vi skulle kunna mala på de nedanför belägna karnarne utan att vi behövde draga i luckan i det gamla ”dämmet”.

När vi kommo till kvarn för att mala, gingo vi alltid först till sjön för att de efter, huru mycket vatten där fanns. Rann det då över bergkammen, så drogo vi icke luckan i det gamla ”dämmet” utan denna drogs först sedan vattenytan i sjön genom urtappning sjunkit så mycket att icke tillräckligt eller intet malningsvatten alls längre rann över meromnämnda bergkam.

Så långt jag minnes tillbaka brukade vattnet i Djursjön hållas inne på det sätt och till den höjd, som jag nu beskrivit, vilket jag med ed kan bekräfta.

         Hjelmared i Älfsåkers socken den 9 Juli 1918.

                  Johannes Falk..  m.h.o.p”

” Undertecknad Karl Petter Pettersson N:o 1 i Grisebo, 71 år gammal, får angående vattenuppdämningen i Djursjön under edlig förpliktelse härmed intyga följande:

Liksom övriga delägare i de gamla kvarnarne, som anlagts i utloppet från Djursjön, brukade jag på sin tid förmala min mäld på dessa kvarnar, och är kanske en av dem, som längst hållit på därmed, varför jag väl känner till förhållandena ifråga om den uppdämning, som av ålder brukats i Djursjön för att uppsamla och innehålla vatten, så att intet skulle rinna bort till ingen nytta.

Där det nya i berget utsprängda utloppet från Djursjön nu befinner sig, fanns förr ingen ränna, utan där var då bare en hel bergrygg eller bergkam.

Det gamla och av naturen danade utloppet från sjön var beläget omkring 100 alnar eller 60 meter längre söderut längs sjön, men var avstängt genom en damm av jord och sten försedd med en av en lucka igensatt öppning för vattnets framsläppande, när så erfordrades. När vattnet i

Djursjön efter starka regn började stiga, så öppnades icke denna lucka bara för att hålla sjöns vattenyta nere, utan vattnet fick stiga bäst det ville, tills det rann fritt över nyssnämnda bergkam, så mycket och så länge som där fanns vatten till. Och när sjön var full, stod vattnet så högt att det rann tillräckligt med vatten över sagda berkam för att vi skulle kunna mala på de nedanför belägna karnarne utan att vi behövde draga i luckan i det gamla ”dämmet”.

När vi kommo till kvarn för att mala, gingo vi alltid först till sjön för att de efter, huru mycket vatten där fanns. Rann det då över bergkammen, så drogo vi icke luckan i det gamla ”dämmet” utan denna drogs först sedan vattenytan i sjön genom urtappning sjunkit så mycket att icke tillräckligt eller intet malningsvatten alls längre rann över meromnämnda bergkam.

Så långt jag minnes tillbaka brukade vattnet i Djursjön hållas inne på det sätt och till den höjd, som jag nu beskrivit, vilket jag med ed kan bekräfta.

Grisebo i Älfsåkers socken den 12 Juli 1918

         Karel Petter Pettersson.

                  m.h.o.p.

Sedan det upplysts, att tvist angående vattenuppdämningsrätten i Djursjön ej vore anhängig, fingo bemälte vittne åberopade personer, vilka voro vid Rätten tillstädes och mot vilka jäv ej kunde utrönas avlägga vittneseden, om vars vikt de erinrades, varefter de vi skilda förhör berättade:

1:o. Falk: Vittnet vitsordade riktigheten av den ingivna av honom undertecknade attesten dock med den ändring att vittnet ej varit delägare i de gamla vid Djursjöns utlopp belägna kvarnarna.

2:o Pettersson: Vittnet vitsordade viktigheten av den ingivna av honom undertecknade attesten dock med den ändring att vittnet ej varit delägare i de gamla vid Djursjöns utlopp belägen kvarnarna.

Vidkänt.

Över vad sålunda förekommit skulle bevis genom utdrag av protokollet meddelas.

                  På häradsrättens vägnar:

                  Gösta Hjort.”

På fråga förklarade de närvarande, att de ej hade sig bekant, att syn förut hållits rörande uppdämningsrätten i vattendraget och anläggningarna därstädes. Någon  viss höjd för vattnets uppdämning hade ej varit bestämd, Man hade hushållat med vattnet efter förefallande behov. Nedanför dammen i Djursjöbäcken eller i Lill-ån funnes ej något vattenverk, som kunde röna inverkan av nu ifrågavarande anläggning.

Beträffande det i de företedda handlingarna omnämnda storskiftet företeddes nu kartan däröver, vilken var försedd med bevis, att densamma fastställts den 9 Maj 1828. Enligt kartan avsåg skiftet Älvsåkers sockens nordra och östra utmark.

De närvarande förklarade, att de gamla kvarnarna av ålder varit av samfälld natur och tillhört de i protokollet över storskiftet angivna byalagen. Med ”Ellsa” hade avsetts hemmanen Elvsåker och med ”Kyrkasgård” hade avsetts Kytkotorp n:r 3.

Styrelseledamöterna uppgåvo, att amtliga delägarna i de gamla kvarnarna bjudits att vara med om nu föreslagna anläggning. De hade emellertid blivit ense om att åt bolaget överlämna anläggningens utförande.

Detta vitsordades av övriga närvarande.

Det antecknades, att såvitt veterligen funnes ej kungsådra eller allmän flottled i Djursjöbäcken.

Beträffande de båda skattlagda kronoålfiskena, vilka omförmäldes i ingeniör Gagners utlåtande, upplystes, att endast det ena av dessa fisken, det s.k. Djursjöfisket, berördes av nu föreslagna anläggningarna.

Detta sistnämna fiske, skulle vara beläget vid Kvarndammens västra sida, där vattenavloppet från Djursjön utmynnade, påstodo samtlige närvarande hava för länge sedan upphört att användas. Något spår efter fiskeanläggningen därstädes funnes ej, och ingen av de närvarande hade sett eller ens hört talas om, att någon fiskebyggnad funnits å denna plats.

Biträdande landsfiskalen Nylund ingav rörande fisket dessa handlingar:

”Förteckning  över sådana med åbo försedda hemman och lägenheter av krononatur, vilka emot avgift till staten kunna till skatte lösas, men ännu icke blivit skatteköpta uti Hallands Län.

Hemmanets Namn         N:o Mantal         Hemmanets Skatteköpeskilling

                           Innehavare         Banko         Rmt.

                           1848         R:dr sk.rst.         Kr.öre

                           Fjäre härad.

                                       Älfsåkers socken.

Tvenne ålfisken

Vid Grisebo          2          Åboaren i Grisebo          3     16     5:-

Lägenheten

Backen i Hjelmared          5 Åboarne i Hjelmared          42  6          1:33

                             N:o 7

Hallands landskontor den 31 December 1917.

                    L. Afzelius.”

”På begäran får jag härmed till bevis meddela, att i Älfsåkers socken af Kungsbacka fögderi belägna kronolägenheterna Grisebo N:o 2, tvänne ålfisken, med åsatt ränta af 3:25 riksdaler riksmynt, enligt 1876 års jordebok, hör under

skattehemanet Grisebo N:o 1.Kungsbacka i häradsskrifvarekontoret den 27 November 1918.

                    Hjalm. V, Odhelius.”

Närvarande delägarne i hemmanet Grisebo n:r 1 påstodo, att under de sista femton åren hade ej någon skatt erlagts för de båda ålfiskena. Dessförinnan hade betalts 60 eller 70 öre i årlig skatt för desamma. Båda fiskena hade erbjudits delägarne till inlösen av Kronan för tillhopa fem kronor.

Biträdande landsfiskalen Nylund yrkade, att, därest tillstånd lämnades till ifrågavarande anläggning, bolaget måtte förpliktas skatteköpa fisket eller ock till Kronan utgiva fem kronor i ersättning för detsamma, vilket ju genom anläggningen komme att alldeles försvinna.

Styrelseledamöterna förklarade sig villiga att inlösa ålfisket, De tillade, att någon ål numera veterligen funnes i vattendraget.

Ingeniören Gagner upplyste, att å den gamla dammen vid Kvarndammen, vilken damm redan rivits, ej funnits någon slags anstalt för ålens eller ålynglets framkomst.

Därefter genomgicks den av ingeniören Gagner upprättade tablån över markskador i anledning av den föreslagna anläggningen.

Anna Nilsson, Alfred Johansson, Selma Augusta Persson och Oskar Karlsson yrkade, de båda sistnämnda för Anders Perssons sterbhus, att ersättning måtte utgå för skada å mark hörande till hammanst Ramberg n:r 1. Den mark, varför ersättning fordrades, vore dels 1.75 hektar kärrmark, tillhörande hemmanen Rambergs, Salvebo, Öjersbo och Röshults oskiftade utmark, dels ock 0.38 hektar mosse, som hörde till hemmanet Ramberg.

Synerätten förfogade sig härefter till platsen för den föreslagna nya dammanläggningen vid kvardammens östra sida.

Det befanns, att den nya dammen redan till större delen var färdig. Den hade enligt vad som upplystes uppförts på samma plats, där den förutvarande dammen funnits. Såsom i ingeniören Gagners utlåtande anmärktes, syntes spår efter två ännu äldre dammar, belägna väster om den nu uppförda dammen.

Vad i ingeniören Gagners utlåtande upptagits angående markens beskaffenhet omkr. Djursjön och Kvardammen och de där vidtagna uppdämningsåtgärderna, angående högvattensränderna å klipporna kring Djursjöns ständer och angående de uthuggna fixpunkterna befunnos överensstämma med verkliga förhållandet.

Det antecknades, att av det gamla kronoålfisket, det s.k. Djursjöfisket, syntes ej något spår.

Platsen för de gamla kvarnarna nedanför den nyuppförda dammen besiktigades jämväl, som sprängningsarbetena redan där påbörjats för den planerade anläggningen, kunde de gamla kvarnområdena ej närmare fastställas. Den enda kvarvarande kvarnen var belägen och inrättad på sätt ingeniören Gagners utlåtande innehöll.

Därefter besiktigades den mark, beträffande vilken ersättning fordrats för skada på grund av översvämning, nämligen dels kärrmarken om 1.75 hektar och dels mossen om 0.38 hektar.

Synerätten uppskattade kärrmarken till ett värde av 50 kronor pr hektar och mossen till 400 kr. pr hektar.

De närvarande sakägarna godkände det sålunda uppskattade värdet på kärrmarken men yrkade, att ersättningen för mossen måtte bestämmas till 1500 kronor per hektar.

Något vidare yrkande framställdes ej.

Rättens ordförande tillkännagav härefter, att utslag i målet komme att meddelas vid det särskilda sammanträdet före avslutandet av årets höstting i häradet; och skulle dessförinnan utlåtande av Rättens sakkunniga biträde till ordförande insändas.

Kostnaden för Rättens sammanträde i dag skulle av bolaget erläggas med tillhopa etthundrasjuttiofem kronor 17 öre, därav tjugofyra kronor 98 öre tillkomme ordföranden och återstoden nämnden.

                    På Häradsrättens vägnar:

                    Rutger Åberg.

Avskriftens riktighet, bestyrker ; Kungsbacka i Hallands läns norra domsagas kansli den 17 maj 1935.

På domarämbetets vägnar:

                    Ingemar Åström